die motherfucker, die!

Rosenrasad är ett ord man tydligen sällan använder idag. Åtminstone gillar Jon att påpeka när jag använder det. Hursomhelst är det ett mycket passande ord som kan beskriva hur jag känner mig just nu. För att göra historien väldigt kort och koncis fick jag precis reda på att några släktingar inte tar hand om sin katt över huvudtaget. Nästan på gränsen till vad jag skulle kalla en form av djurplågeri. Jag får alltid ont i magen de gångerna jag åker därifrån eftersom jag tycker så synd om stackaren och nu är det nästan på gränsen att jag ringer djurskyddet i Malmö. Släkting eller inte det skiter jag fullständigt i. För det finns inget som berör mig så mycket och som gör mig så sjukt jävla arg som människor som inte tar hand om sina husdjur. Vad löjligt kanske nån tycker. Skit på dig säger jag. Det stör mig nåt fruktansvärt. Kan man inte ta hand om ett djur ska man inte skaffa ett heller. Ganska logiskt kan man tycka. Men logik är tydligen mer än vad vissa människors hjärnor klarar av. Måste sluta skriva om det innan mitt inre kokar över. Punkt.
Apropå djur så kan jag i alla fall berätta att jag idag har haft finbesök av finaste Leo. Leo är 12 veckor och en dansk gårdshund. Sötaste parveln i världen tyckte Mia och samma tyckte han nog om henne eftersom han skulle vara på henne heeela tiden och bitas och pussas och leka. Mitt hjärta kan ni hitta i en pöl nånstans i huset.

Förresten... på tisdag går jag sista dagen i skolan. På lördag tar jag examen!
TJOHOO!