mia hjärta mia.

6 dagar in på det nya året skulle det ta innan stora saker skulle hända under 2011. Dagen har varit som en känslomässig berg och dalbana, från skratt till gråt.
Det här skulle egentligen bli ett inlägg om att eventuellt omvandla den här bloggen till en träningsblogg (eller i alla fall att det skulle bli en sådan också). Mest eftersom jag tagit min träning till en ny nivå och för att inte kunna maska lägga upp träningspassen här till allmän beskådan. Då kan jag inte träna för få pass i veckan utan att det skulle synas.
Nu tänker jag istället skriva om hur jävla löjlig jag och andra kan låta över att klaga på hur många antal kg man väger för mycket eller att man gått upp ett kilo eller två. Vafan spelar det egentligen för roll om man har hälsan och är frisk? Borde inte det vara viktigare än ett par kilo? Jag lider inte av några allvarligare sjukdomar och har ett gott allmänntillstånd.
Jaja, vadan detta pladder undrar ni säkert nu. Det tänker jag inte gå in närmre på här, mer än att berätta att jag idag, genom Mia fick en rejäl tankeställare och inser att jag egentligen inte har mycket att klaga över. Detta betyder inte att jag kommer sluta tänka på mina extrakilon, men jag kommer göra mitt yttersta för att hålla truten stängd och försöka sluta klaga på struntsaker om mig själv. Nuff said, jag avslutar med en gammal Svensktoppengoding istället.
Ta hand om er!

"Man ska leva för varandra
och ta vara på den tid man har.
Man ska leva för varandra
för en gång finns bara minnet kvar."